Vapnö B-Centern B, sönd. 27/5. 1-5 (1-0)

Laguppställning (4-4-2):

Målvakt: Nelson

Backlinje: Ola, Nissen, Jönsson, Fredrik

Mirrfält: Vi, Fares, Arsim, Adrian

Anfall: Kidda, Bergström

Bänk: André, Öberg

Coach/lagledare: Roy

Viktig match mot Centern stod på agendan då vi vid seger med 5-6 mål skulle ta klivet upp på andraplatsen och in i historieböckerna, då Klabbet aldrig tidigare legat högre upp i reservlagsseriesystemet. Coach förordade åter ett lågt presspel och vikten av att inte använda ett tillslag utan ta minst två. Det kan självklart diskuteras vilket som är bäst – då kvaliteten på mottagningen är dålig och motståndarna pga detta bryter så hade det såklart varit bättre med en halvdan skarvning än bollmottagning som motståndarna bryter och kontrar på … Men man vill väl alltid tro att man ska ta emot bollen på ett bra sätt även om sanningen är en annan.

I vilket fall som helst så startade vi matchen i lätt medvind och sol i ryggen. Det var Centern som inledningsvis, med hjälp av vårt låga presspel, hade mycket boll, men vårt kompakta försvarsspel hindrade dem från att skapa någonting av värde. Jönsson, med sin snabbhet och följdsamhet och Nissen med sin rutin hindrade alla anfallsförsök och på mitten slet Arsim och Fares med stor framgång. Centern rullade bollen i backlinjen med följd att vi succesivt klev lite längre upp och började stressa dem. Kvarten in i första halvlek tröttnade vi på att vänta och började sätta full press, vilket gjorde att deras felpassningsprocent växte exponentiellt. Med Kidda och Bergströms rörlighet började vi etablera lite anfallspel och hörnor och ledningsmålet lät inte vänta på sig. Fares hittade en av Bergströms patenterade löpningar mellan backarna och han i sin tur lämnade gamle Vapnö-bekantingen, Martin ”Junior” Johansson bakom sig och  lobbplacerade bollen i bortre burgaveln. Inte helt oförtjänt – visserligen kunde (borde) nog Centern haft en eller två straffar tidigare då först Fredrik olyckligt hakat i en Centernforward i straffområdet och även fått bollen klockrent på armen vid ett annat tillfälle. Duktigt domaren friade dock båda gångerna. Två minuter efter ledningsmålet kombinerade Bergström med Adrian längs högerkanten och sprintade sig fri. Kidda hade uppfattat situationen och sprungit sig ren framför straffområdet, men domaren valde felaktigt att blåsa offside, vilket nu visade sig matchavgörande. Det är dock inte lätt, så ingen skugga över domaren – däremot kan man ifrågasätta den lätt rundlagde mannen med vit piké och solbrillor i Centerns lagledning som hela matchen hade åsikter och i detta fall tyckte att ”ni ska ju inte få två offsidemål”, trots att Bergström sprang RUNT och FÖRBI nämnde Junior vid målet. Resten av halvleken blev ganska händelsefattig, frånsett att Nelson vid en utrusning nockades av en av våra försvarare och sparade in 6-7000:- på en Botox-behandling av läpparna. I samma situation blåste domaren straff, men Nelson var uppe efter en stunds vila och räddade, med hjälp av stolpen.

Under pausvilan tog Roy och möblerade om en del i laget. André skickades in på Vis position, Bergström och Kidda fick inte nytt förtroende på topp utan Adrian och Fares skulle få chansen längst fram. Kidda hamnade på högeryttern och Bergström centralt, bredvid Arsim.

Andra halvlek fortsatte ungefär som första, med övertag i bollinnehav för Centern, men utan att de kom till ordentligt. Inledningsvis kunde vi vinna en del bollar centralt och hittade Kidda och Adrian på djupet, men vi var inte tillräckligt heta i boxen och fyllde inte heller på i den utsträckning man kunde önskat. Efter kvarten skulle vi dock få en het dubbelchans. Adrian kom förbi sin bevakning ned mot kortlinjen och spelade Bergström, som tryckte en hård bredsida förbi målvakten. Tyvärr slängde sig ett par backar på mållinjen och räddade, men returen gick till Adrian som sköt. Denna gång var det målvakten som kommit upp och reflexräddade skottet. Efter det började vårt spel gå i stå. Adrian och Fares försökte löpa men det hände inte så mycket. Istället skulle Centern komma in i matchen med sitt kvitteringsmål. Kvarten kvar och 1-1 på tavlan – svårt läge, men vi fortsatte att försvara oss och kontra. Fares och Adrian jobbade på de bollar som framför allt Arsim serverade och vid ett tillfälle var Kidda bara centimetrar från att hinna före målvakten på ett inspel från vänster. Kidda skulle även få en gyllene chans efter att Arsim frispelat honom, men målvakten hann först på även den bollen och sen var matchen slut. I varje fall för vår del – Centern fortsatte en stund till och tryckte in 4 bollar till bakom Nelson.

Istället för att ta plats i historieböckerna såg dagens laguppställning till att vi hamnade nere i gröten av lag som kommer att behöva fightas för existensen i klass 2. Bu eller bä? Inte vet jag, men underkänt på de flesta positioner blir betyget idag. Matcherna pågår i minst 90 minuter – inte 75! Vill man spela 75 minuter rekommenderas fotbollskolan i sommar: http://www.hbk.se/extra/pod/?id=56&module_instance=1&action=pod_show

Vapnö-Haverdal, torsd. 24/5, 2-1 (2-0)

Laguppställning (4-4-2):

Målvakt: Viktor H.

Backlinje: Krantz, Larsson, Besim, Ledel

Mittfält: Viktor Ö, Afrim, Bergström, Jonte

Anfall: Jönsson, Erik

Bänk: Jimmy K, Löken, Kristoffer, Fares, Slavisa

Coach: Jönsson

Lagledare: Wiking

Varmt, varmt på IP och allra varmast på övervåningen i klubbstugan. Derbydags och seriefinal stod på menyn och Stefan Jönsson hade kartlagt motståndet till punkt och pricka. Det var välinformerat och matigt ända från deras målvakt till avbytarna – vi fick även historiken på flera spelare. Var de spelat, varför och i vissa fall även var de inte spelat. Det fanns spelare med allsvensk rutin och även någon med meriter från Superettan, så det gällde att vara på tårna hela matchen men inte rusa in i situationerna.

Efter en habil uppvärmning med bra intensitet blåste domaren igång matchen. Inledningsvis var det en uppvisning i felpass från vår sida. Det verkade nästan som att alla var tvungna att slå en horribel felpass innan vi började på riktigt. Som tur var avverkade vi hela laget på 5-6 minuter för sen gick det betydligt bättre. Vi fick Haverdal dit vi ville och Affe gick i clinch med Sunkan mest hela tiden – Bergström fick markera bort Iztok, deras speluppläggare. Detta tog udden av Haverdals försök till offensivt spel och vi kunde koncentrera oss på anfall. Erik, Jönsson och Jonte fick fina bollar att löpa på. De skapade först flera halvchanser och alla offensiva spelare kunde med stor framgång sätta hög press och vinna tillbaka bollar och inkast. Ledningsmålet var en riktig delikatess. Affe drog iväg en boll på Jonte som löpt sig fri. Han matade inlägget mot Jönsson, som släppte på Erik. Ungefär från straffpunkten drog Erik till med en högerdojja som borrade sig djupt in i nätet. Målet gav oss bra med självförtroende och vi fortsatte vårt propagandaspel. Haverdals anfallsförsök kom de gånger vi slarvat med bollen, men våra backar låg rätt och riktigt farligt blev det aldrig. 2-0 kom efter dryga halvtimmen och det var Jönsson som hittade nätet denna gång efter ännu ett fint anfall.

I paus var Stefan ganska nöjd med vad vi presterat. Det var mest allmän peppning och inga byten var planerade. Det gällde bara att hålla huvudena kalla, eftersom det börjat gå synnerligen hett till med 5-10 min. kvar av första. Det var mycket tjafs och ganska gnälligt på plan.

Andra halvlek var tyvärr bara ett par minuter gammal när Haverdal reducerade efter att Vinberg flugit fram från vänsterkanten och frispelade målskytten då vi hamnat på mellanhand. Efter målet var det aningen stirrigt och även om det lugnade ner sig något så fick vi inte riktigt tillbaka vårt fina spel från första halvlek. Tyvärr fortsatte gnabbandet och tjuvsmällarna mellan några spelare och det var nära att det spårade ut. Det var väldigt varmt och matchen stod och vägde, så det var säkert en av avledningarna, men domaren, som varit bra under första, borde nog viftat med ostskivorna och visat vad som gällde. Nu blev det tjafsande både mellan spelare och med domaren efter nära nog varje närkamp. I vilket fall som helst återtog vi kommandot i matchen efter ungefär halva halvleken och skapade flera hörnor och frisparkar i halvfarliga lägen. Vi var nära att trycka in trean genom Affes starka huvudspel och även Bergström och Viktor hade något avslut på andrabollar som var nära att resultera. Både Bergström och Slavisa (som ersatt en tröttkörd Erik på topp) skulle felaktigt bli avblåsta för offside i frilägen, men det är inte så enkelt utan linjemän. Tur i varje fall att inte motståndarna fick in kvitteringen, för då hade det såklart känts surt med de avblåsningarna.

Vinsten gjorde att vi nu lämnat Haverdal fyra poäng bakom oss. Sennan/Sperlingsholm möter Gullbrandstorp på lördag och de har chansen att haka på oss vid seger. Nästa match är på bortaplan mot Skogaby. Hoppas att vi vinner – det har vi mig veterligen aldrig gjort i modern tid. Vi har åtminstonde 4 raka förluster mot erkänt hemmastarka Skogaby, som för ett par år sen hade en 15-16 månader lång svit utan förlust på hemmaplan! Dags att vinna alltså – trender ska brytas någon gång och denna har kommit till vägs ände. Hoppas dessutom att det inte blåser som förra gången vi var där på besök.

Astrio B-VIF B, sönd. 20/5. 3-0 (1-0)

Laguppställning (4-4-2):

Målvakt: Nelson

Backlinje: Öberg, Nissen, Sjökvist, Deapen

Mittfält: Fares, Bergström, Arsim, André

Forwards: Kristoffer N, Adrian

Bänk: Italienaren, Havner, Vi

Lagledare: Roy

Värmen låg tryckande över Söndrums IPs slitna b-plan. Någon halvfigur hade bokat in vår match samtidigt som deras damlag, vilket innebar att de fick a-plan, företräde i duschrummet och till på köpet Slavve som stilig linjedomare. Vi skulle gå ut mot ett Astrio som tagit fyra segrar på fyra försök och skulle därför hålla laget kompakt och starta pressen lite lägre än vanligt. Dels för att måtståndarna är bollskickliga, men även för att statusen på vår kondition inte passade bra för att springa och jaga hela matchen.

Trots att våra motståndare var spelmässigt överlägsna så skapade vi i inledningen av matchen ett par halvlägen. Farligast var det när Kristoffer fick en macka med kyckling och curry och dribblade i straffområdet. Tyvärr vände han en gång för mycket, men det var riktigt nära att vi skulle chocköppna matchen. Sen tog Astrio över bollinnehavet, men vi låg ganska rätt i våra positioner. Chelsea har gjort det i de fem senaste Champions League-matcherna, vi gjorde det under stora delar av matchen idag. Innermittfältet fick en svettig eftermiddag, men Arsim gjorde ett gediget arbete och täckte upp för en aningen desillusionerad Bergström. Dessutom var Fares (som vanligt) på spelhumör. Även backlinjen skötte sig med bravur. Deapen plågades svårt med bollar på djupet, men Andreas läste spelet fint och understödde vid behov. Astrios ledningsmål kom mot slutet av halvleken och var varken oväntad eller oförtjänt. Vi kämpade på, men hade nog lite till mans känslan av att det inte skulle hålla hela matchen. Tyvärr var det ett par individuella misstag som föregick målet. Med två VIFare i ryggen vände en gulklädd bort båda och avslutade med ett fräsande skott. Nelson räddade, men returen gick rätt ut till en fri kille som behärskat nicklobbade bollen in i mål.

Pausen innebar vila och lite uppmuntrande ord från Stefan Jönsson, som inte var alls missnöjd med vad vi presterat hittills. Lite direktiv om hur vi skulle spela upp bollen fick vi också. Vi bytade av André på vänsteryttern.

Andra halvlek blev en lång transportsträcka. Visst hittade vi då och då ett par kontringsanfall med långa bollar mot Adrian och Kristoffer, men det skulle dröja ända till 78:e minuten innan vi fick en het chans. Det var Italienaren som fick läget. Ett inlägg från höger gick över målvakten och han dök upp som en Bierhoff eller Gomez mitt i boxen. Tyvärr fick han inte träff på bollen, men det var väldigt nära. Astrio gjorde alltså två mål ytterligare. Deras tvåa kom till efter en brytning på mittplan och lite passivt försvarsspel. Deras innermittfältare fick dribbla sig igenom hela vårt lag – eller dribbla och dribbla. Ingen gick egentligen på honom, så han joggade sig in i straffområdet och sköt otagbart för Nelson. Slutresultatet fastställdes sen en av deras mittbackar fått drömträff strax utanför vårt straffområde. Havner gjorde sin andra match för säsongen (2 fler än antalet träningar) och imponerar mer och mer. Löpstyrka har aldrig varit Peters grej, men oj vad rätt han stod under hela sitt inhopp. Fotbollsgodis i skymundan!

Summa kardemumma fick vi oss en lektion i rörlighet, bolltempo och passningsskicklighet. Den enda position som vi var bättre än Astrio på var målvakten. Neson gjorde nog 7-8 räddningar, varav ett par riktigt svettiga. Astrios keeper gjorde inte någon alls. För övrigt var domaren riktigt bra idag!

Våxtorps BOIS-Vapnö IF, fred. 18/5. 0-4 (0-3)

Laguppställning (4-4-2):

Målvakt: Viktor H.

Backlinje: Ledel, Larsson, Besim, Martin N.

Mittfält: Viktor Ö, Bergström, Afrim, Jonte

Forwards: Erik, Jönsson

Bänk: Slavisa, Nissen, Kristoffer N, Adrian, Arsim

Reserv på läktaren: Fares

Coach: Jönsson

Lagledare: Roy

Idag var det 17 man uttagna då Christoffer hade legat i halsfluss för femtielfte gången och Slavve hade känning. De kände på det under uppvärmningen och gav klartecken båda två. Med Bossens minuiösa planering föll det sig så att Fares gick från att ev. starta matchen till att hamna utanför truppen. Livet är hårt på toppen, men det är bara att bita ihop – chansen lär komma framöver. Som vanligt hade vi en påläst genomgång, men vägen till Våxtorp visade sig lite längre än väntat, så vi anlände inte till planen förrän ca. 50 min. innan match. Alla spelarna visade dock gott gry och bytade om rekordsnabbt. Det var en ganska bra intensitet i uppvärmningen, vilket bådade gott.

Vi hade avspark i det fina försommarvädret och rivstartade, som vanligt. Vi satte bra press på motståndarnas backar och målvakt och kunde vinna bollar högt upp i plan. Våxtorp hamnade direkt under press och första chansen skulle komma efter 3 minuter. Erik stressade fram en panikrensning som Bergström sög upp mitt på deras planhalva. Efter ett par meters avancemang hittade han Jönsson fri till vänster vid straffområdsgränsen. Fri med målvakten var avslutet nära att resultera, men målvakten lyckade på något sätt rädda via en ihopslagning med Jönsson som slutade med att han själv fick väldigt ont och tvingades byta. Vi fortsatte och både Viktor och Jonte fick många bollar att jobba med. Jonte på djupet och Viktor på kropp. Det var effektivt och snyggt, men målen lät vänta på sig – inte ens när Jönsson fick chansen från 2 meter på inspel av Affe ville det sig. Erik och Jönsson löpte, dribblade och sköt – Våxtorps försvar var minst sagt sysselsatta och panikrensade mest hela tiden. Någon sporadisk boll kom upp till deras forwards, men Besim och Larsson hade inga större bekymmer där bak. Affe var frejdig centralt och vann det mesta – både i luften och på marken. Dessvärre fick han lite senare en ny tryckare och såg plågad ut. Det är stundtals ganska tufft spel i mitten med vissa förvånansvärt dåligt tajmade tacklingar – inte bara i denna matchen utan generellt. Men det är väl något vi får räkna med att sexan erbjuder. Innan vi skulle ta ledningen hade även Jonte hittat ribbans undersida med en raket. Första målet kom efter en halvtimme då Besim hittat Erik ut mot vänsterdelen av straffområdet. Erik vände bort sin bevakning och hittade Bergström, som krigat sig in mot boxen. Han i sin tur drog en back och placerade in ledningsmålet utan chans för målvakten. Sen rann det på och tvåan var snarlik. Denna gång var det Viktor som fick passningen på ungefär samma ställe som Erik. Bergström hade hunnit in till samma plats och fick bollen levererad. Med en lätt dragning satte han tvåan – denna gång med en klassisk tåfjutt. Sen skulle det inte dröja länge innan Viktor frispelar Jönsson på djupet och från favoritpositionen satte han 3-0. Därefter skedde en scenförändring, Våxtorp fick betydligt mer att säga till om och vi slutade både visa oss och ta obekväma löpningar. Martin fick problem med sin efterhängsna ryggskada och tvingades att utgå med 7-8 minuter kvar av första. Kristoffer N. kom in på vänsteryttern och Viktor tog klivet ner på högerbacken. Mot slutet fick vi några hörnor mot oss och det var med nöd och näppe (vad är egentligen näppe???) vi slapp få ett mål i baken, men vi löste det, trots allt.

Coach var hyggligt nöjd med vår första halvlek, men hade vissa synpunkter på Bergströms passningsspel, vilket han verkade ganska oförstående till, men i övrigt skulle vi försöka hitta fyran för att punktera matchen – en tidig reducering skulle kunna skapa oro i laget.

Andra halvlek började med att Våxtorp tryckte på, men inledningsvis höll vi dem ganska bra under kontroll, men ju längre halvleken pågick, desto längre skulle vi bli i laget. Det var väl inget speciellt bra spel och periodvis ganska slarvigt, men vi jämnade ut spelet när den första anstormningen lagt sig. Erik löpte mycket och Jönsson visade sig på djupet. Ribbträff nummer två skulle komma efter att Affe lossat kanonen från 30 meter. Även denna gång prickades ribbans underkant och även denna gång var vi inte och högg på returen. Ungefär mitt i halvleken skulle vi till slut punktera tillställningen.En trippelchans med båda våra forwards inblandade rann ut till Kristoffer N. som tryckte in bollen med en sträckt vrist. Gladast åt målet var Affe, som tidigare givit målskytten en rejäl ordramsa efter ett mindre bra ingripande just efter han kommit in med påföljden att han fick peppa igång honom igen, vilket uppenbarligen lyckades väldigt bra. Förutom målet gjorde Kristoffer N. en gedigen insats (efter de första 7-8 minuterna) och erövrade många bollar på sin kant. Därefter skedde en del byten – Jonte fick vila och Adrian kom in på högeryttern. Besim hade känning i ett lår och klev av till förmån för Slavve. En stund senare var det Arsims tur att hoppa in och göra comeback i VIFs vackra färger då även Bergström fick vila. Sista bytet var att Nissen gick in på mittbacken då även Affe gick av. Slavisa klev upp bredvid Arsim på mitten mitt. Mot slutet vaskade vi fram ytterligare chanser och träffar i trävirket. Erik drog till från en lite snäv vinkel till höger i straffområdet och tvingade målvakten att sträcka ut ordentligt och tippa bollen i stolpen. Även Larsson fick ett friläge, men en av backarna sprang över han ena ben och frilägesutvisningen och frisparken borde varit given. Domaren valde dock att fria, så matchen slutade 4-0 till oss.

En habil insats mot ett ganska duktigt Våxtorp, men det var nog närmare 7-0 än 4-2, så det var egentligen aldrig något snack. Trots allt är fotboll fotboll, bollen är rund osv. så jag skulle vara mer lugn om vi kunde föra en match från start till slut. Det gjorde vi inte idag! Nu blir det en tidig seriefinal på IP på torsdag. Kul och inspirerande – dessutom riktigt hård konkurrens om nästan alla platser. Vi får hoppas att vi kan hålla alla killar hyfsat nöjda – vi har ju åkt ur Intersport Cup, så det är inte mycket utrymme att rotera laget. Nåja – det brukar lösa sig. Idag var första matchen utan sena återbud …

Vapnö IF-Gullbrandstorps AIS, fred. 11/5. 4-1 (1-1)

Laguppställning (4-4-2):

Målvakt: Micke

Backlinje: Viktor Ö, Besim, Nissen, Jimmy K

Mittfält: Krantz, Larsson, Löken, Jonte

Anfall: Jönsson, Slavisa

Bänk: Kristoffer N, Afrim, Fredrik

Coach: Jönsson

Antalet spelare som av olika anledningar var förhindrade att delta i kvällens match var lite väl många för att Coach puls skulle hålla sig på en hälsosam nivå. I vilket fall som helst så fick han till slut ihop pusslet och ställde ett slagkraftigt lag på banan. Motståndet hade inte blivit scoutat, men spelar vi bara på rätt nivå, utan underskattning, ska vi kunna vinna mot alla motstånd. Med tanke på lårbekymmerna skulle Jimmy prioritera defensiven och Löken skulle i sin viktiga roll hitta ytan mellan Larsson och forwards. Anfallsvapnet idag var flygande yttrar tillsammans med Jönsson, samtidigt som Slavve skulle möta och fördela.

Motvinden som vi startade matchen i var av det kraftigare slaget, men vår vana trogen rivstartade vi offensivt. Vinden hjälpte oss att trycka bollar mot kanterna där både Krantz och Jonte var löpvilliga och kom runt gång på gång. Fram till sista passningen såg det väldigt bra ut, men likt tidigare matcher räckte det, inledningsvis, inte hela vägen fram till nätet. En hel del inlägg hamnade bakom kortlinjen och när de hittade in i boxen fanns ingen formard på plats. Slarvigt eller svårspelat – oavsett så var det inte bra. Oförmågan att omsätta övertaget i mål gjorde att GAIS kom tillbaka genom idogt kämpande och spelet jämnade ut sig. Efter en 15-20 minuter skulle vi ändå lyckas spräcka nollan. Löken såg Jönssons löpning mellan backarna och med känsliga fötter placerade han Jönsson i friläge och GAIS i brygga. Efter en perfekt nedtagning med höger bröstvårta rullade Jönsson kliniskt bollen bredvid målvakten och in i mål. Vi skulle ändå få svettas lite till och gå till pausvila med 1-1 efter att GAIS svarat på vårt ledningsmål och utjämnat efter ett något tveksamt agerande i försvaret.

Coach var väl inte helt nöjd med situationen vi satt oss i, men nu hade vi medvind och han ville utnyttja Besims fina crossbollar på djupet, men även söka insticken på våra kvicka offensiva spelare. Vi hade även blivit lite långa och Larsson fick slita hårt för att täcka upp och stänga ytor. Ett byte genomfördes – Affe var tillbaka efter den elaka skadan i premiären och Löken fick vila upp sig.

Andra halvlek startade med att vi, med hjälp av medvinden, fick tillbaka trycket mot motståndarmålet. Chanser skapades, men vi fick inte bollen i mål efter en hörna en bit in i andra. Slavisa nickade med makalös kraft bollen klockrent i ribban så att den studsade hela vägen ut till Jimmy som lämnat sin safety zone och befann sig i höjd med straffområdet. En halvträff på halvvolley slutade med att en stackars försvarare vallade bollen i mål – riktigt skönt och trots allt välförtjänt ledning. Efter målet jagade vi ytterligare ett för att stänga matchen, men det skulle ändå dröja nästan en kvart innan 3-1-målet skulle sitta. Nyligen inbytte Kristoffer N stod på sin tuva i boxen då Affe, sin vana trogen, gjort en uppoffrande löpning och sen glidtacklat in bollen till honom.. 3-1 satt säkert och nu var det inget snack längre. Fredrik hade i samma veva som Kristoffer kommit in. Jimmy och Nissen hade lämnat planen. Ytterligare några minuter senare satte Jonte spiken i kistan med en sträckt vrist i bortre burgaveln.

Till slut blev det en komfortabel seger, men det är frustrerande att vi inte lyckas stänga matcherna tidigare och gör det onödigt spännande. Visserligen är ju Coach alltid väl förberedd med planer för olika scenarier och denna gång fick vi se en favorit i repris. Om det egentligen var för att Viktor skulle kunna lägga in en snus eller för att Löken skulle slå hörnorna är oklart, men han prickade i varje fall 3 av 3 i boxen. För 225 år sen när det infördes fria byten i distriktsserierna kom han på den sluga iden att byta in en spelare för att slå hörnorna och sedan byta tillbaka direkt. Detta praktiserade han sen flitigt med sig själv i diverse matcher med Klabbet. Både på hörnor och frisparkar, men slutade efter ett tag då han insåg att han var tvungen att sprinta tillbaka till bänken om hörnan/frisparken inte resulterade i mål. I a-lagssammanhang praktiserade han det även då och då. Speciellt då vi hade Albinot Kosumi i vårt lag – hans fina fot hade tyvärr inte fått em kropp med kondition nog att genomföra en hel match i något vidare tempo, men han skickades in för att slå hörnor. Detta projekt avbröts dock ganska snart då Albinot började slå korta hörnor istället för att skicka in bollen i boxen … Fint spel och bra kombinationer tar vi med oss från kvällens match, men att vi inte sätter fler chanser och stänger matchen tidigare är något vi måste göra bättre framöver. Fortsatt serieledning och nu gäller det att hålla ångan uppe. Vid vinst i nästa match blir det osannolikt nog sannolikt en tidig seriefinal och derby mot ett dopat Haverdal på IP den 24:e.

Laholm U-VIF B, onsd. 9/5. 3-2 (1-1)

Laguppställning (4-4-2):

Målvakt: Micke

Backlinje: Andreas S, Nissen, Fredrik F, Ola Svärd

Mittfält: Vi, Erik, Bergström, Kidda

Forwards: Kristoffer, Löken

Bänk: Adrian, Havner, André

Coach / lagledare: Roy

Roy höll en saklig och bra matchgenomgång med exempel på bra och mindre bra saker från tidgare matcher. Om det sen var att vi inte lyssnade, inte klarar av att genomföra det, eller helt enkelt är för usla låter jag vara osagt, men kvällen match genomfördes inte fullt ut på det sätt som Coach önskade. Därmed inte sagt att allt var dåligt. En hel del fina anfall genomfördes och det var hyggligt stora delar av matchen.

Inledningsvis kändes vi hetare. Erik och Bergström vann mycket bollar på mitten och kombinerade ganska fint. Löken och Kristoffer på topp var löpvilliga och rätt så många bollar skapade problem för det unga motståndet. Kidda fick första heta chansen efter en upprullning från den högre skolan. Anfallet började till vänster och letade sig över till höger där Kidda, full av självförtroende efter söndagens pärla, drog till med en sträckt vrist. Tyvärr strök bollen strax utanför bortre stolpen. Vi skulle ändå ta ledningen då Kristoffer vände och vred strax innanför straffområdsgränsen efter en framspelning av Kidda. Denna gång smet skottet på rätt sida om stolpen, otagbart för målvakten. Direkt efter målet fortsatte vi trycka på och Erik och Bergström vände och fördelade efter behag. Det var därför överraskande att Laholm tog över matchen ungefär mitt i halvleken. Deras yttrar smög ofta in bakom vårt centrala mittfält och kunde därifrån hitta flera halvchanser. Nissen och Fredrik gjorde, tillsammans med Andreas och Ola ett styvt jobb och försökte hålla tätt. Strax innan pausvilan skulle dock kvitteringen komma efter en motsvarande upprullning, som friställde deras högerytter. Vårt lag hade börjat bli långt. Yttrar hittade inte hem i tid och en del bollar rensades i panik på motståndare mitt på vår planhalva. Pausvilan kom därför lägligt.

Adrian hade gjort entré efter 20-25 minuter och Löken fick vila, men kom in igen strax efter då Kidda råkade ut för en elak vrickning av fotleden. André hade även ersatt Vi på vänsteryttern. Det blev ingen riktig pausgenomgång idag, då Roy var upptagen med Kidda i omklädningrummet.

Första 20 minuterna av andra halvlek var en av de sämre perioderna i modern tid. Vi var tvåa, trea på de flesta bollar. Det maskades i hemjobbet och det fylldes inte på framåt de få gångerna vi hade bollen. Dessutom slogs antagligen någon typ av rekord i felpass och tokiga beslut. Under denna perioden lyckades även motståndarna trycka in både 2-1 och 3-1. Likt första halvlek skulle det även nu ske en scenförändring då vi tog tag i matchen med 20 minuter kvar. Plötsligt började vi vinna bollar och kunde etablera spel på motståndarnas planhalva. Havner gjorde entré i samma veva . Han skulle ersätta Andreas, men Fredrik i mittförsvaret skadade sig samtidigt, så det fick bli ett rutinerat, men inte så snabbt mittbackspar i Nissen/Havner. De skötte detta med bravur och stängde till. Erik och Bergström började åter få passningar och det märktes tydligt att det då var betydligt enklare att få ett eget spel. Vår reducering skulle dock komma, till stor del, efter en individuell prestation. Löken som åter var på topp (Adrian gick på högeryttern) stressade en mittback och erövrade bollen högt upp i planen och drog till med en vacker vänster yttersida vid första stolpen. 10 minuter kvar och nu jagade vi kvitteringsmålet. Vi var ganska nära vid ett par tillfällen, men det var inte en sån dag. Matchen slutade således 3-2 till Laholm.

Sammanfattningsvis var det en ganska rolig match, men den hade två ansikten. Första och sista 20 minuterna spelade vi ganska fin fotboll, men däremellan var det ganska bedrövligt. Inte så att vi var usla, men Laholm kunde alltför enkelt spela sig fram till vårt straffområde. Det gäller att tänka till och läsa var passningarna ska komma. Både offensivt och defensivt. Inte stå stilla och börja springa efter bollen slagits. Det är något att tänka på – stänga ytor defensivt och öppna dem offensivt, samt att våga ta löpningar för att öppna för medspelare!

VIF B-Simlångsdalen B, sönd. 6/5. 4-0 (1-0)

Laguppställning (4-4-2):

Målvakt: Johan Jönsson

Backlinje: Fredrik, Ledel, Jönsson, Öberg

Mittfält: André, Erik, Nissen, Kidda

Forwards: Kristoffer N, Adrian

Bänk: Vi, Bergström

Coach: Roy

Söndagsmatch och en hel del återbud gjorde att det blev sena och oväntade positioner för en del, men en klassisk b-lagskamp mot Dalen kändes inspirerande.

Spelet kändes böljande till en början, men Christoffer Jönsson dominerade mittförsvaret tillsammans med Ledel. Såledels stabilt bakåt och Kristoffer och Adrian hotade ständigt framåt. Första bytet kom efter en kvart då Öberg fick kliva av och Nissen plockades ner på högerbacken då Bergström anlänt till IP och skickades in centralt. Vi försökte passa runt en del, men motvinden och den ojämna planen ställde till det. Samma underlag för motståndarna såklart, men medvinden gjorde att visst tryck mot vårt mål kunde etableras. De åstadkom några hörnor, men de heta chanserna uteblev. Istället var det VIF som skulle ta ledningen några minuter före paus. Bollen spelades in centralt på Bergström som vände på en fri Kidda. Han i sin tur avancerade några meter och istället för att utmana sin back drog han till med ett mäktigt skott som dök ner precis under ribban från 30-35 meter. Ett drömmål och Dalen kunde bara applådera det vackra målet.

Pausvilan innebar välbehövlig återhämtning och Vi sattes i spel. Före paus hade Ledel klivit av med skobesvär och Nissen klivit in centralt. Öberg kom åter in på högerbacken.

I andra halvlek skulle vi få fördel av medvinden och det blev ganska tydligt att detta var vår match. Jönsson höll ihop försvaret tillsammans med Nissen och ytterbackarna Fredrik och Öberg. Tvåan satte Kidda efter förarbete av Kristoffer som kämpade fram bollen och passade en fri Kidda på bortre stolpen. På tredje målet bjöd Kidda tillbaka och skickade in en perfekt passning från högerkanten och Kristoffer placerade snyggt in bollen otagbart för målvakten. Visst stack Dalen upp ibland, men inga riktiga chanser släpptes till. Jönsson som nu började känna sig säker på segern blev mer och mer sugen på att näta. Det sköts från 30, 40 och 50 meter. Den ena bollträffen var sämre än den andra, men sista försöket blev faktiskt till en projektil … som dock träffade Kidda i mjälttrakten. Vårt sista mål tryckte Erik dit med sin känsliga högerfot och på slutet gällde det bara att hjälpa Johan i målet att hålla nollan.

Bra match idag, men tyvärr ligger vi kvar på fjärdeplatsen. Dock med samma poängskörd som tvåan Leikin. Låt mig gissa att vi inte ligger kvar där när säsongen är slut, men så gissade jag även att Barcelona skulle vinna Champions League, Manchester Utd Premier League och att Arsen*l skulle åka ur densamma. Med andra ord så är mina gissningar inte något att lita på. Ny match på onsdag – Forza VIF!